Jag var busig ikväll, eller mamma ansåg det i alla fall. Hon hade balkongdörren på glänt och var väl rädd för att jag gått ut eller något men jag sov ju så gott. När kompisen som de kallade Micke kom hit sprang jag och syrran och gömde oss. Han hade vi ju aldrig träffat innan. Men mamma började bli orolig när jag försvann så hon letade efter mig men se jag låg ju under sängen med syrran och Kreti. Då satte hon sig för att äta och allt var frid och fröjd ett tag.
Men sen tog rädslan vid henne igen. Jag var borta! :) Det var vad hon trodde i alla fall. Inte fanns jag på mina vanliga platser och var kan jag försvinna egentligen? När pappa fick hjälpa till och leta trampade han nästan på mig! Då tog jag illa upp för en minimal sekund. Jag hade knölat in mig i hans täcke och det syntes inte vart jag låg och då ropade ändå mamma på mig MÅNGA gånger men jag låg ju bara och sov för guds skull! Så mamma får lära sig att ta det lite lugnt :)
//Sömniga kramar Inka
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar